På väg till Fort Worth, Texas

Idag lämnade vi Roswell och alla aliens. Så bar det av till Fort Worth nära Dallas, Texas. Vi avverkade ca 80 mil! Stackars Linus har kört hela vägen och Sarah har mest halvsovit.

Vi har nog aldrig åkt på en rakare och längre väg än så här. Helt otroligt. De enda stoppen vi tillåtit oss är bensträckare, lunch och tankning.

Landsbygden i Texas är precis som man ser på film. Vi åt lunch på en liten "sylta" i staden Post. När vi kom in satt ca 7 män, som alla hade blå jeans, skjorta och keps, och pratade om det ena och det andra på bred Texas dialekt. Allt var lite trasigt och slitet men rent och trevligt.

Många av samhällena vi passerade i början av dagen känns som att de är på väg att försvinna. Av de få människor vi såg var alla äldre och många hus övergivna för länge, länge sen.

Mellan alla jordbruk är oljepumparna utspridda och de går i ett. Det märks att vi är i Texas! Dock är det glädjande att se att de faktiskt anammar lite modernare energikällor också. Vindkraftverk i oändlighet såg vi under många sträckor.

Vi kom fram till Stockyards District i Fort Worth strax efter att det blivit mörkt. Vi knackade på det lilla stenhuset där vi bokat rum, Stonehouse Inn.

Då vi ropat för att försöka göra oss hörda så möttes vi av en ivrig Texastant vid namn Debbie.

Vi fick en grundlig rundtur av hela huset och även alla andra lediga rum, huset osar av historia av USA mått sett. Dock är ett 100 år gammalt hus inte lika fascinerande för oss i Sverige.

Varje rum har olika teman och namn som The Boss Room, Lone Star rom, Horse Room samt vårt, The Indian Room.
Allt beskrevs givetvis med en härlig bred Texas dialekt.

När vi bokade rummet tidigare i somras så såg vi lite notiser om att det skulle spöka här men tog det såklart inte på alltför stort allvar.

Debbie hade enbart arbetat här som "The Innkeeper" i 2 månader och hade bara stött på övernaturliga händelser vid fem tillfällen så det skulle inte vara någon fara för oss sa hon…

Ett annat hotell i närheten med gemensam ägare var tydligen betydligt mer hemsökt, dess "Innkeeper" kom över en sväng under kvällen och spökhistorierna fortsatte. Vi satt ute i den otroligt fuktiga texas hettan och hade en mycket underhållande diskussion vi önskar att man kunnat spela in.

Det krävs nog att man som dem är mycket troende om man ska prata så seriöst om änglar, demoner, gud och Jesus i andra tillfällen än om man ska återge en bok eller film.