En enorm process väntar sedan och här har whiskeyn tillverkats likadant sedan allt startade på samma plats under andra halvan av 1800-talet.
Lynchburg är ett litet, litet samhälle (med endast ett trafikljus) och det märks att alla är mycket stolta över bryggeriet. Kunskapen om hur Jack Daniel's whiskey bryggs går i arv från generation till generation.
Tyvärr fick man inte fota i själva bryggeriet.
Men sedan en tid har det skett ett litet undantag och destilleriet får sälja små whiskeyflaskor i deras lilla butik som minnesklenoder. Men inte på söndagar.
Efter ytterligare några timmar i bilen kom vi fram till Nashville och efter en liten runda i vad som visade sig vara en riktigt pulserande stadskärna fick vi ge oss för att orka med nästkommande dag. Vi visste att vi skulle få det kul i en stad där det strömmade livemusik ur varje bar och som dessutom låg vägg i vägg i flera hundra meter.
Vi tog skydd från ösregnet på en takterass där vi åt lite brunch. Om möjligt var luften ännu varmare och fuktigare när det slutat regna. Trötta och slitna efter all bilkörning fick det räcka efter ett mycket fint fynd i en butik som huserade i ett gammalt tryckeri. Ett omtryck av en reklamskylt från 40-talet som gjorts med originalplåtarna. Den ska garanterat upp på väggen där hemma!
Tröttheten har verkligen tagit sitt grepp om oss här i USA och innan vi kom iväg till Hard Rock Café (kanske lite förutsebart men det var faktiskt det enda alternativet vi hittade som hade vegetarisk mat. Sarah har nämligen levt på grillade ostmackor sedan vi lämnade Tuscon) för middag blev det lite slappande på rummet.
Men det var bara att rycka upp sig, vi var ju trots allt i Nashville!
Efter middagen gick vi uppför Broadway och det var svårt att välja vilken Honky Tonk vi skulle börja på. Efter några drinkar här och var (bla på Tootsie's) hamnade vi på Layla's och blev kvar resten av kvällen. Bandet var fantastiskt! Ett äkta Blugrassband som visste hur det ska låta.
Det var svårt att slita sig men eftersom vi som vanligt hade en lång dag framför oss var det bara att traska hemåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar